Ett däggdjur som diar belöning och tröst

Hur gammal är egentligen Robin of the house of Arryn i HBO:s TV-serie Game of Thrones? Han ser ut att vara typ tretton. Det är alltid något vämjeligt över äldre barn som fortfarande suttar. Men om vi bortser från normen kanske vi någonstans kan förstå honom? Människans bröstmjölk, såväl som dimjölken hos flera andra däggdjur, innehåller opioider (hjärnans egna morfinliknande ämnen). Modern associeras alltså från dag ett med belöning och tröst. Hon är inkörsporten till tyngre droger. Liksom alla barn som suttat på urkvinnans mjölk, blev Robin extra bunden vid henne. Skillnaden på Robin och andra barn är att han förlorat sin far och behöver extra mycket tröst(?) Framförallt bör man kanske ta hänsyn till den sociala kontext som han befinner sig i, där det verkar vara naturligt att dia som tonåring. Frågan är: kan vi sockerstinnade känna igen oss i Robins drogliknande sug efter bröstet eller vänder vi honom ryggen med en avfärdande axelryckning? Kanske gör vi det, eftersom vi är så rättrådiga och normala, men efter några dagar kommer tankarna på Robin tillbaka, ungefär som den gången när vi kissade i kraftig motvind och det orena som nyligen lämnat vår kropp, piskade oss i ansiktet. Vi kan inte slå tanken ifrån oss, den är alltför sann. Robins begär påminner oss om hur det känns i godisbutiken. Omedvetet är det mamma som plockar fram sitt bröst i samma sekund som vi sätter tänderna i mjuka lakritsnappar.