torsdag 24 oktober 2013

Bulimiskt perspektiv

För sju år sen vägde jag hundra kilo. Jag var inte fet, men det såg ut som om jag sytt in smärre badbollar i varenda t-shirt. Tips: två chipspåsar i veckan fungerar inte när man passerar trettiostrecket. Så, under pösiga munkjackor och bylsiga tröjor började jag känna mig missnöjd. Och min resa mot smal och snygg tog sin början. Chipset trappades ut och ursinniga morgonpromenader på fastande mage varvades med viktminskningsmetoder och lågkolhydratsrecept. Med tiden kom jag att självdiagnostisera mig som sockerberoende, en diagnos som inte finns i vedertagna manualer men som gav mig en förklaringsmodell. Vi människor söker ju generaliseringar, förenklingar. Som filosofen Thoreau skriver (eller skrev, han dog ju för helskotta på artonhundratalet):

”När du förenklar ditt liv, blir universums lagar enklare; ensamhet blir ej ensamt, fattigdom ej fattigt, och svaghet ej svagt.”
Så, jag sällar mig till en mänsklig process där jag endast sökt förstå mitt sinnelag. Men det är inte helt oproblematiskt med sjukdomsbenämningar, prognoser, och tillstånd. Andra perspektiv kan tillföra ytterligare ledtrådar i villervallan. Ett psykiatriskt perspektiv och UNS (ätstörning utan närmare specifikation) kastar t.ex. (för mig) nytt ljus på överkonsumtion av sockerrika livsmedel. Enligt Camilla Porsman, journalist och författare föregås hetsätningsattacker av: lågt blodsocker (ex. till följd av viktuppgång följt av bantning), depression, för lite och för ensidig kost och/eller grundproblem med självkänsla, kroppsuppfattning och kroppssjälvförtroende. För att placera sig i UNS-facket (för man vill ju vara i ett fack) behöver man bara uppfylla ett kriterium, ex. bulimiskt beteende (hetsätningsstörning) utan bulimiska kompensatoriska beteenden. Plötsligt vidgas vyerna, panoramat sträcker ut sig som en jättekatt, berget sjunker in bakom fjälltoppen och en djup dal breder ut sig. Bergsgetter betar på klippränder och barn springer i gräset med vita ballonger… Intressant med nya perspektiv. Kanske handlar det inte bara om kost = blodsockerkontroll? Enligt Camilla Porsman utlöser bantning ofta hetsätningsattacker. Kanske är det min blodsockerreglerande kost som gör att jag stundom pillar i mig två hundra gram hallonbröst i bilen på väg hem från jobbet? I så fall kan man komma långt på regelbunden och allsidig kost.